Groucho är inte den enda marxisten och i dessa jämställdhetens tider hade han kanske uttalat sig om fler. Det för oss vidare till en granskning av hur Hbl-kolumnisten och Ny Tid-skribenten Annika Sandlund hanterar den så viktiga yttrandefriheten.
Inledningsvis bör ändå en grov indelning av feminismen enligt Christina Hoff Sommers göras. Hon talar om något som kunde kallas för jämställdhetsfeminism och genusfeminism. Jämställdhetsfeminismen är en moralisk attityd som kräver rättvis behandling utan att ta ställning till öppna frågor inom ämnen som psykologi och biologi. Genusfeminismen är en lära med tre påståenden om den mänskliga naturen. Det första är att skillnader mellan kvinnor och män inte är biologiska, utan socialt konstruerade. Det andra är att människor styrs socialt av ett enda motiv, maktbegäret, och att det sociala livet enbart ska uppfattas utgående från hur motivet får sin tillämpning. Det tredje är att mänsklig interaktion inte uppstår ur de motiv individer har för att umgås med varandra som individer, utan ur de motiv grupper har i sitt umgänge med andra grupper. I detta fall handlar det då om mäns behov att förtrycka kvinnor.
Är Hoff Sommers indelning relevant, innebär det att gränsen mellan det personliga och politiska är raderad i genusfeminismen, eller också att den dras godtyckligt och bara vid ett behov att försvara sig. Det märks även i praktiken. Då jämställdhetsfeminister lyckas driva fram rättvis lagstiftning med lika möjligheter nöjer de sig med det. Åt genusfeminister är det här för lite. Det tyder på att deras personliga problem inte försvinner med en politisk reform, varför de vill ha positiv diskriminering som en garanti för lika utfall med den mest framgångsrika under det som jämställdhetsfeminister skulle betrakta som rättvisa förhållanden. Skulle utfallet vara lika fördelaktigt, finns det ändå en misstanke om att aktning och respekt aldrig infinner sig på grund av den förmånliga behandlingen.
Genusfeminister har svårt att inse att det inte finns en rättvisa i frågor bortom skuld och ansvar. Borderlinepersonlighet och patologisk narcissism är inte någons fel. De är svåra störningar som inte botas av ett definitionsföreträde eller paradigmskifte. Omgivningen kan ge terapi, men missar grovt ifall den anpassar sitt eget beteende, sin yttrandefrihet, enligt inkonsekventa tankar, ett växlande humör och permanent raseri hos ett fåtal individer som anser sig tala för en hel grupp.
Annika Sandlund skriver i Hbl:
"Att intelligenta kvinnor i alla tider har hotats av folk som hellre sett att de hållit käften är förstås inget nytt."
Det stämmer. Att ointelligenta kvinnor och män låtit döda intelligenta kvinnor och män under den ideologi Ny Tid med Annika Sandlund är arvtagare till är inte heller något nytt. Jämställdhetsfeminismen hade noterat detta.
Hon fortsätter i samma kolumn:
"Men det är också viktigt att komma ihåg att yttrandefriheten på nätet inte är mycket värd om den endast består av folk (ofta samma folk) som endast kastar ur sig sina åsikter om andras åsikter. Det gör man ju förövrigt lika effektivt ensam i en grotta som på nätet. Debatten har ett värde bara då vi också är beredda att lyssna."
Emellertid hade hon detta att påstå i Ny Tid redan i fjol:
"Yttrandefriheten har ett egenvärde. Men själva grundidén måste väl ändå vara att det är genom att debattera och vädra olika åsikter som demokratin överlever."
En tolkning av hennes två bidrag kunde vara följande. Yttrandefriheten, som har ett egenvärde och vars grundidé är att debattera och vädra olika åsikter, är inte mycket värd om folk håller sig till grundidén.
"Debatten har ett värde bara då vi också är beredda att lyssna." , är nämligen Annika Sandlunds huvudtanke.
Men för att kunna ha åsikter om andras åsikter måste man redan ha lyssnat. Eventuellt får man inte lyssna så noggrant att inkonsekvenser upptäcks. Skenheligheten, om saken så gäller borgerlig livsstil eller ett principlöst resonemang, kan man kontra med ett citat. Annika Sandlund hjälper även här:
"Bara för att det personliga är politiskt måste det politiska inte vara personligt."
http://hbl.fi/i-dag/2013-02-22/383986/kommentarer-och-katter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar