Hbl och den extremistiska feminismen.

I dagens Hbl granskar Henriette Zorn boken Hatet. En bok om antifeminism av Maria Sveland. Maria har tyvärr utsatts för näthat av någon som undertecknat sitt hot med "Breiviks fanclub". Efter att tolv kvinnor i programmet Uppdrag granskning vittnat om hur de hatas och hotas på nätet, inser Maria att fenomenet är mer omfattande och bättre organiserat än man trott. Det har även andra insett, möjligen mycket tidigare. Räknar man hot och angrepp från ett vänsterfeministiskt håll får man onekligen en bättre bild av omfattningen. Sanna Rayman skriver i sin ledarblogg för SvD:

"Att Paulina Neuding och de andra hatade och hotade som hon berättar om inte får ingå i näthatsdebatten har ingenting att göra med att alla deras exempel skulle vara futtigare än en del andra exempel som redan har luftats i denna diskussion. Även här finns hotbilderna och rädslan. Det har att göra med att de inte passar in i den förutbestämda slutsats som näthatsdebatten har."

http://blog.svd.se/ledarbloggen/2013/02/11/hat-som-inte-gills/

I Hbl:s recension berättar Henriette Zorn att Maria Sveland diskuterar turerna kring en kontroversiell tv-dokumentär om kvinnojourerna år 2005. Sveland anser att programmet blev starten på en förskjutning av debatten kring feminism och att det öppnade dörren för feministhatet. På vilket sätt Sveland diskuterar berättar inte Zorn. En trygg gissning är att dokumentären heter Könskriget. Det är möjligt att dokumentären förintade Svelands syften då regeringens expert på människohandel, Gunilla Ekberg, riktar följande hot mot journalisten Evin Rubar, en kvinna med invandrarbakgrund, i tron att kameran är avstängd:

"Du ska inte tro att du får hjälp på en kvinnojour om du blir misshandlad. Så går det när man sviker."

I Sverige fick uttalandet åtminstone en professor att reagera.

http://www.dn.se/debatt/en-moralisk-kollaps-for-svensk-journalistik?rm=print

I den schizofrena paranoian ingick även berättelser om barnoffer för manliga sekter och flykter till Norge för att rädda livet på en flicka. Ireen von Wachenfeldt höll vidare med om att män är djur i klippet här:

http://www.youtube.com/watch?v=pBtKxYKQI_8

Hur kan det gå så? I bakgrunden spökar den primitiva splitting-mekanismen bekant från psykologin. De egna dragen projiceras denna gång med stöd av likasinnade individers hot mot en själv på en större allmän motgrupp som hatas - vanliga män i detta fall. I ett sådant läge kan det vara skäl att hålla tyst om kön som social konstruktion, eftersom man gärna vill upprätthålla fiendekonstellationen och framstå som företrädare för alla kvinnor i könskriget. Ändå utgör dessa radikalfeminister bara en promillegrupp som är så liten att den i fria val inte lyckas samla alla kvinnliga representanter som lider av borderlinepersonlighet och patologisk narcissism. Hbl är inte mot extremism som fenomen, utan för eller mot enligt behov. Tidigare skrattade journalisterna åt George W. Bush som sade att den som inte är med oss i kampen mot terrorismen är mot oss. Nu gäller att den som inte är radikalfeminist är antifeminist.