Susanna Ginman och tankens klarhet.

Hbl-journalisten  Susanna Ginman har i två ledare behandlat fallet med biståndsminister Heidi Hautala, som anlitat svart arbetskraft. I dagens detaljgranskning ska vi se hur hon lyckas med det journalistiska uppdraget.

Susanna Ginman skrev i Hbl (17.3) följande:

"Att just Heidi Hautala, som både som person och som representant för De gröna har haft en hög profil när det gäller att motarbeta fiffel och kräva transparens och öppenhet, själv har gjort sig skyldig till att kringgå reglerna, medvetet eller omedvetet, är både uppseendeväckande och obegripligt. Det visar att alla är mänskliga och kan göra fel. I sådana fall gäller det att vara ödmjuk och så snabbt som möjligt erkänna felen."

http://hbl.fi/opinion/ledare/2013-03-17/428701/hautalas-enda-mojlighet

Två problem står ut. Det första är att Susanna Ginman i egenskap av journalist inte är ett allmänt mått på vad som är uppseendeväckande eller obegripligt. Det andra är att en politikers moraliska korrupthet inte visar att alla är mänskliga, utan att politikern är korrupt.

I samma tidning (19.3) fortsätter Ginman:

"Frågan är om vi vill ha en politisk kultur där också små fel ska leda till att ministrar avgår. De finländska ministrar som tidigare har avgått efter olika slags "affärer" har gjort det för sådant som hänt under ministertiden.
På presskonferensen i går var det uppenbart att Heidi Hautala inte har haft det lätt de senaste dagarna. Hon talade själv om offentligheten som en modern skampåle och att hon aldrig tidigare har varit utsatt för ett sådant här drev. Hon erkände att hon inte hanterade offentligheten på bästa sätt, trots att hon borde ha varit förberedd eftersom mannen som utförde dörreparationen tidigare hade hotat Hautala med att göra saken offentlig. Nu är Heidi Hautala beredd på att få leva med den skamfläck hennes fel 2009 har lett till och att det också kommer att drabba hennes parti."

http://hbl.fi/opinion/ledare/2013-03-19/429786/hautala-kampar-vidare

Här betraktar Ginman ett i princip förödande misstag som "små fel" och avslöjar vidare att Hautala aldrig hade för avsikt att berätta något. I liknande fall brukar poliser och jurister tala om att förbrytaren ångrar att hon åkte fast, inte vad hon gjort.

Hur gick det för Susanna Ginman? Man kunde tycka att det krävs en hel del naiv aningslöshet, ohederlighet, eller båda, för att en erfaren journalist ska bli förvånad i en liknande situation eller beskriva den som obegriplig. De grönas liv och livsstil bygger på en lögn och diskrepans mellan ideologi och praktik. Att inte begripa att vilken politiker som helst kan och ska granskas med ständiga misstankar om att det värsta kan hända, utgör ett effektivt förhinder för det journalistiska uppdraget. I stället för att kritiskt granska, citerar hon politikern som hon dessutom tror på. Det framgår i följande:

"För att citera Hautala själv har både De gröna och hon lyft fram olägenheter här på ett sätt som till och med kan kallas moraliserande. Det innebär att förväntningarna på oförvitlighet på De gröna med all orsak har varit högt ställda. Det innebär också att Hautala – och därmed ohjälpligen hennes parti – nu faller från hög höjd."

För Susanna Ginman och Hbl är en sanningssökande och objektiv granskning ingen grundförutsättning för arbetet. Presentationen och syftet ska påverka allmänheten på ett visst sätt. Det här är redaktionens tradition. Ginman faller inte från någon höjd att tala om. Hon är som vanligt i lervällingen, men bara ner till anklarna. Med huvudet före, dock.