Ian Dishart Suttie (1889 - 1935) är en skotsk psykonalytiker och en av de första representanterna för objektrelationsteorin. Hans huvudverk The Origins of Love and Hate är en bok som håller på att återupptäckas av intresserade. I den beskriver han verkligheten för det nyfödda barnet.
"The child´s wishes are rather states of pleasure or of need and discomfort passing over into equally aimless states of anxiety and rage. By calling them states of rage I mean to emphasize that they are not anger at anyone any more than they are caused by need of anything that the child knows of. They are, in other words, not merely inarticulate but undirected, and objectless wishes".
Situationen gäller inte uteslutande för det lilla barnet, utan kan förekomma hos vuxna. Den av Hbl anlitade feministen och bloggaren Linnea Portin uttrycker saken väl i ett citat som upprepas här:
"Generellt arg och less och bister blir jag, men kan inte rikta det åt något speciellt håll."
Givetvis kan det primitiva vuxna hatet riktas, men även i en vuxen värld saknas objektet i så måtto att det inte existerar som en bekant människa eller grupp. I stället är objektet en fantasiprodukt av egna projiceringar på verkliga människor med eller utan de drag man tillskrivit dem. Dessa människor och grupper behöver inte ens ha kännedom om att de tjänar ett syfte som hatobjekt, varför upplevelsen av att vara ett objekt självfallet uteblir på det personliga planet.
Barnets utveckling mot separation medför naturlig frustration då medvetenheten om omgivningens autonomi tränger på. Ett motstånd mobiliseras. Ian Suttie förklarar tendensen:
"The main significance of this phase seems to me however to lie in the infant´s naive acceptance of all experience as unitary and in its inability to discriminate other selves. I therefore place the emphasis upon this aspect by calling it the phase of Infantile Solipsism, thereby relating it to the Metaphysical Theory which regards the existence of other minds (than that of the thinker) as an inference (and hence challengeable) rather than as an absolute self-evident thruth. To my mind the most important aspect of mental development to be elucidated is the idea of others and of one´s own relationship to them.
Även det här tillståndet gäller för en del vuxna. Sylvia Bjon berättade för Obs på Yle Fem att webbdebatten inte blivit den utopi hon önskat sig. Hon hade tröttnat på andra fria aktörer som bröt mot de behov hon hade. Där den infantila solipsismen gäller bör verkligheten helst rätta sig automatiskt så att den sköna känslan infinner sig utan att frustrationen måste uttryckas som en vilja.
Om den infantila solipsismen betraktas som det första stadiet för människan utanför moderns kropp, ligger splitting-mekanismen på en högre nivå hos barn och primitiva vuxna eftersom den yttre verkligheten existerar, visserligen bara som en föreställning och avstjälpningsplats. Splitting tar oss vidare till detaljgranskningen.
I dagens Hbl skriver Philip Teir:
"Just nu tycks vi dock uppleva en våg av antifeminism i Norden. Ibland har den sexuella undertoner. Ofta är den inkonsekvent; invandrares kulturer utmålas som kvinnoförtryckande, inte sällan av samma anonyma nätdebattörer som hotar kvinnliga politiker med våld."
Det här är undvikande, ohederligt och skamligt mot kvinnor på kvinnodagen. Vad händer om en fredlig människa undrar över kvinnoförtrycket i en viss kultur eller vilken kultur som helst? Är frågan giltig då? En gissning är att Teir inte kan svara på sådant och att hans behov av att marknadsföra sig själv som politiskt korrekt väger tyngre än kvinnors verkliga lidande oberoende av kultur. Han behandlar i varje fall inte det väsentliga - kvinnoförtrycket.
Teir nämner Stefan Wallin som radikalfeminist i sin ledare. Antingen har Teir inte tillstånd eller förmåga att beskriva honom på ett ärligt sätt. Wallin gjorde sig känd för att säga att man inte predikar jämställdhetsevangeliet på fritiden. Ingen av feministerna på Hbl krävde hans avgång.
Susanna Ginman förespråkar vidare diskriminering vid anställning till toppjobb enligt biologiska skillnader. Det här bör vara jämförbart med ursprunglig rasism.
Frångår man biologin till förmån för genus, blir saken inte bättre. En, enligt Hbl:s bedömning, intellektuell tungviktare vid namn Tiina Rosenberg är feminist och kan tala om könsmaktsordning trots att hon betraktar kön som en social konstruktion. Varför då ord som feminist och könsmakt? Handlar det inte om en felkonstruktion och inkonsekvens från Rosenbergs sida? Det borde ju bara vara att konstruera alla som samma kön och helt enkelt notera att en del har mera makt än andra. Då kan man gå vidare utgående från det.
Slutligen kan vi avrunda med begreppet härskarteknik. Genusfeminismen bygger på den. Tillvaron handlar om en maktkamp om definitionsföreträdet som avgör att de behov den infantila solipsismen har uppfylls automatiskt, om man får utgå från Ian Suttie. Jämställdheten hittas i spädbarnets värld utan gränser och medvetenhet om en yttre värld. Den jämställdheten är ouppnåelig för vuxna individer. Autonoma vuxna vill inte ha den. Infantila vuxna kan inte få den.
Tammy Wynette får avsluta:
http://www.youtube.com/watch?v=bZr0_ic1304
http://hbl.fi/node/393781
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar