Sylvia Bjon och rasismen.

Hbl:s politiska journalist, Sylvia Bjon, uppfattar begrepp som yttrandefrihet, offentlig åsikt och anonymitet på ett alternativt sätt. Stöd för detta hittas i en intervju hon gav för aktualitetsprogrammet Obs på Yle Fem:

http://arenan.yle.fi/tv/1775027

Även rasismen verkar vara något utöver det vanliga för henne. I Bjons senaste blogg beskriver några personer bosatta i Sverige sina upplevelser av vardagsrasismen. Exemplen handlar snarast om oöverlagda kommentarer och personliga missförstånd, men avgör själv:

http://zeitgeist.blogg.hbl.fi/2013/03/13/bastabeatrice/

Då en i sin psykologiska utveckling hämmad individ söker kompensation för brister i identitetsbildning dras hon vanligen till en ideologi eller religion för att hämta värderingar och tankar som är lätta att anamma och något kränkande i sin enfald för den större allmänheten, menar psykoanalytikern Otto F. Kernberg. Eftersom ideologin blir identitet, förvandlas kritik av de åsikter ideologin tillhandahåller till ett personligt påhopp, till hat.

Där infantil solipsism råder befinner sig människan på en tidigare nivå i sin utveckling. Här finns en primitiv empati för den egna upplevelsen och ett behov av att må bra, men ingenting annat. Utvecklingar i den yttre verkligheten utgör närmast ett förhinder för rättigheten att må bra, om det så skulle handla om andras yttrandefrihet eller samhällets skyldighet att tillämpa lagar på ett opersonligt sätt. Intressant för dagens detaljgranskning är, förutom Sylvia Bjon, då den svenska författaren Jonas Hassen Khemiri. Bjon ger en länk som leder hit:

http://www.dn.se/kultur-noje/basta-beatrice-ask

En snabb granskning ger att Jonas Hassen Khemiri är en okänd författare, för vilken seriösa brister i verklighetsbeskrivningen får gälla som fantasi, medan dålig fantasi i fiktiva verk går för realism. I Dagens Nyheter riktar han ett öppet brev till justitieministern Beatrice Ask. Han skriver:

"Därför blev jag förvånad när du i torsdags fick frågan av ”P 1 Morgon” om du som justitieminister känner dig oroad över att personer (medborgare, skattebetalare, röstare) hävdar att de har blivit stoppade av polisen och frågade på pass enbart på grund av sitt (mörka, icke-blonda, svarthåriga) utseende. Och du svarade:

- Upplevelsen av varför någon har frågat mig kan ju vara väldigt personlig. Det finns tidigare dömda som uppfattar att de alltid är ifrågasatta, fast det syns ju inte på någon att man har begått ett brott. (…) För att göra en bedömning av om polisen arbetar enligt lagar och regler så måste man ha helhetsperspektivet."

Det är märkligt att bli förvånad över Asks svar. Jonas Hassen Khemiri verkar inte inse att myndigheterna saknar en direktsyn. De har en allmän uppfattning som bygger på statistik och erfarenhet. Emellertid är denna uppfattning bara en fördom angående individen ända tills man granskat honom. Granskning handlar således om viljan att skingra en fördom. Trots att Khemiri, och många andra, missuppfattar granskningen som en personlig kränkning, bryr sig myndigheterna inte om att de granskar just Khemiri. En ytterligare kränkning kunde visserligen vara att Khemiri inte betyder något ens för de poliser som granskar honom.

Är man en del av samhällskroppen, åtminstone den del som förstår rättstatens principer, bör man inte bli kränkt av att brottslighet bekämpas. Att vara opersonligt misstänkt är inte att vara personligen dömd på förhand. Åt Aftonbladet sade Khemiri att hans text får tala för honom. Det gör den med besked.