Hbl och kvalitetsjournalistik. Lena Skogberg.

Informationsväggen

I dag återkommer Lena Skogberg, som kallas redaktionschef, till det journalistiska perspektivet bakom betalväggen på Hbl:s webbsida. Motiveringen till ett pris är, igen, att kvalitetsjournalistik på svenska i Finland kostar. Det var hela perspektivet i hennes kolumn. Visserligen kryddar hon texten med skryt om tidningens profilerade journalister med förmåga att producera fördjupade texter och analyser, precis som vassa pennor alltid gjort. Tyvärr gäller samma sak för Hbl:s profilerade journalister, fördjupade texter och analyser som för Skogbergs journalistiska perspektiv. De finns inte. Att arbete kostar är inte ett journalistiskt perspektiv. Att döma till egen fördel i egen sak bör inte heller vara det.

Redan tidigare (Hbl 24.3) var Lena Skogberg engagerad i kvalitetsjournalistik. Hon skrev;

"Kvalitet mäts i redaktionens förmåga att välja rätt, att vara trovärdig i sina val och att underbygga med fakta och analys."

Meningen låter bra, men ger ingenting. Redaktionen redovisar självfallet inte för sina val, varför trovärdigheten aldrig kan prövas om misstankar finns. Ingen med trovärdighet mäter kvaliteten i redaktionens förmåga att välja. Fakta kan undanhållas, helt eller delvis, så att det man kallar analys bygger på en allmän åsikt som kunde vara sann, men ger fel eller önskad bild. En taktik är att välja och tolka statistik enligt syfte. Det här kan man kontrollera genom att jämföra olika nyhetskällor. 

Ämnet kan givetvis vara sådant att fakta saknas eller att det är svårt att etablera kausalitet mellan fakta. Saknas analytisk förmåga i redaktionen, kan man få läsa att indragna offentliga medel leder till ökat våld och elände. Samhällsklimatet har hårdnat, informerar oss Hbl:s journalister vidare, utan hänvisningar till fakta och kausalitet. Som analys duger att näthatet ökat eller att Krista Siegfrids gör en förbannad. Som faktaunderlag för handling duger webbproducent Holmlunds grova missuppfattningar om vad svordomar är för något med nödvändig censur@hbl.

Förutsatt att denna kritik är meningsfull följer en fråga. Hur har det blivit så här? Några antaganden följer. 

Ofta är misstagen av den art att man tillsammans med psykoanalytikern Otto Kernberg får misstänka genetiska komponenter och seriösa defekter på den mentala apparaten. Utöver det kan en personlighetsstörning till följd av utebliven separation med primärobjektet förhindra utvecklingen mot en personlig autonomi med klara gränser mot omvärlden. Världen och andra människor är samma sak som uppfattningen om dem i stället för yttre objekt. Fantasi är fakta. Den osjälvständiga individens projiceringar gäller som sanna egenskaper hos andra och avslöjar hur mycket information de kan tåla. Introjektionen, eller tron på att man kan inkorporera genuina egenskaper ur mörkhyade dockor, känslig information och människor, för att ytterligare skona andra, tjänar som en dubbelkontroll vid val av material. Hbl:s kvalitetsjournalistik, självcensur och censur bygger således på två vanföreställningar som grund för informationsväggen.

Återgår man ännu till den popperska demarkationslinjen mellan vetenskap och ickevetenskap, så får man att vetenskap måste gå att testa medan ickevetenskap måste gå att debattera. Lena Skogberg har självklart fel. Det är fysikern som förklarar världen runt oss. Journalisten har åsikter om den. Ofta helt utan vettiga motiveringar. Speciellt i Hbl.