Hbl behöver hotbilder och näthat
I sin ledartext Historien måste lära oss en läxa (Hbl 2.8) menar Jens Berg att det är naivt att tro att Finland skulle skonas från den nya antisemitiska vågen med Malmö som epicentrum. Jens Berg fortsätter:
"Judehatet har en lång historia med oftast religiösa förtecken, men den så kallade moderna antisemitismen, som uppkom i slutet på 1800-talet, bottnar i övertygelsen om att judarna roffar åt sig oskäligt mycket politisk och ekonomisk makt. Det här är fortfarande en återkommande myt inom dagens vit makt-rörelser."
Lyckligtvis är Finland och Hbl inte samma sak. På tidningen finns nämligen ett litet epicentrum, som Jens Berg är tillräckligt naiv för att ignorera. Bland anställda och kolumnister hittar vi Marianne Lydén, ledarskribent i dag, Mikael Brunila och Li Andersson - alla anhängare av nationalsocialismens självklara syskonideologi, kommunismen. Historien har lärt varken dem eller Jens Berg något över huvud taget. Men dagen är inte fullständig utan att man nämner vitmaktsmänniskan och Ny Tid - skribenten Mikael Kosk, som även han är anställd på Hbl. Kontrastera hans ord här nedanför med Jens Bergs här ovan och notera vidare att Kosks text hittas direkt under Bergs på ledarsidan:
"Ordet konsultdemokrati har myntats för en beredning av politiska beslut som överförs till ett konsultarbete utan offentlig insyn. Stiftelsens och byråns lobbning smakar konsultdemokrati och den når sin kulmen nästa vecka då Guggenheimcheferna Richard Armstrong och Ari Weisman är på besök. Deras vilja att träffa regerinspartiernas ordförande ger intryck av att de vill övertala staten att bidra med finansiering.
Redan första gången krockade det amerikanska sättet att lobba och efterlysa sponsorer med den finländska demokratiska öppenheten. Det är politikernas som ska vara den drivande kraften för att ändra tidigare politiska beslut."
Enligt det normala sättet att tänka krockar inte lobbandet, framgångsrikt eller inte, med den finländska demokratiska öppenheten, som redovisar för resultatet i en omröstning, mera än kulturvänsterns diktat över hur allmänna medel bör användas gör det. Lika självklart är att Kosk skjuter sig genom den andra foten angående demokratisk öppenhet genom att hävda att det är politikerna som ska driva på ändringen av ett tidigare beslut. Så är det inte i en demokrati, men så förstår han inte demokratibegreppet eller ens vad han själv skriver och håller därmed normal Hbl-nivå.
Huvudkritiken riktar sig emellertid annorlunda denna gång. I Kosks text hittar vi det potentiellt judiska namnet Ari Weisman i ett pejorativt sammanhang, vilket Jens Berg varnar för. I en tidning där man uppfattar att diskursen har en inneboende förmåga att skapa verkligheten är det här illa. Man räknar antalet bilder på kvinnor, damfotbollen marknadsförs som om någon höll på att bli intresserad och svarta dockor anses ha en intrinsikal egenskap som framkallar rasism hos andra än journalister. Nu missade man ändå grovt med Ari Weisman som på samma sätt är ett namn som naturligt innehåller egenskapen som framkallar antisemitism där han roffar åt sig oskäligt mycket politisk och ekonomisk makt.
I en narcissistisk omgivning är överjagsfunktionerna som framkallar skuld över handling hämmade, medan idealjagets funktioner med skambelagda krav på vad man är härskar. Där det medvetna jaget fungerar används budskap från idealjaget som grund för realistisk tillämpning. Narcissismen tillåter emellertid inte att människan har tillgång till sitt psykiska centrum, varför hon är hänvisad till att fusionera sig med idealjaget. Eftersom ingen kan leva upp till idealjagets krav, måste fusionen ske indirekt. Genom att framställa allmänheten som ett lågt stående pack i behov av bildning kan man uppleva sig själv som upphöjd till en annan mänsklig sfär. Skulle man misslyckas någon gång vet man också vilka det är som står i vägen. Hbl behöver hot, hat och sämre folk för att upprätthålla idealjaget.
Det är givet att Jens Berg i egenskap av chefredaktör inte uppfattar att han upprätthåller den indelning i fundamentalt olika slags folk han vill undvika. Det han kan ta måste andra varnas för. Men en teori som i praktiken inte duger åt folk och i teorin kräver att människor ska vara något de inte är för att kunna anamma den, kan bara vara självupprätthållande för idealjaget i sin narcissism. Nazisterna ville radera ondskan i världen, kommunisterna likaså. Hbl vill samma sak utan insikter om att det är det futila försöket som upprätthåller den.
"Ordet konsultdemokrati har myntats för en beredning av politiska beslut som överförs till ett konsultarbete utan offentlig insyn. Stiftelsens och byråns lobbning smakar konsultdemokrati och den når sin kulmen nästa vecka då Guggenheimcheferna Richard Armstrong och Ari Weisman är på besök. Deras vilja att träffa regerinspartiernas ordförande ger intryck av att de vill övertala staten att bidra med finansiering.
Redan första gången krockade det amerikanska sättet att lobba och efterlysa sponsorer med den finländska demokratiska öppenheten. Det är politikernas som ska vara den drivande kraften för att ändra tidigare politiska beslut."
Enligt det normala sättet att tänka krockar inte lobbandet, framgångsrikt eller inte, med den finländska demokratiska öppenheten, som redovisar för resultatet i en omröstning, mera än kulturvänsterns diktat över hur allmänna medel bör användas gör det. Lika självklart är att Kosk skjuter sig genom den andra foten angående demokratisk öppenhet genom att hävda att det är politikerna som ska driva på ändringen av ett tidigare beslut. Så är det inte i en demokrati, men så förstår han inte demokratibegreppet eller ens vad han själv skriver och håller därmed normal Hbl-nivå.
Huvudkritiken riktar sig emellertid annorlunda denna gång. I Kosks text hittar vi det potentiellt judiska namnet Ari Weisman i ett pejorativt sammanhang, vilket Jens Berg varnar för. I en tidning där man uppfattar att diskursen har en inneboende förmåga att skapa verkligheten är det här illa. Man räknar antalet bilder på kvinnor, damfotbollen marknadsförs som om någon höll på att bli intresserad och svarta dockor anses ha en intrinsikal egenskap som framkallar rasism hos andra än journalister. Nu missade man ändå grovt med Ari Weisman som på samma sätt är ett namn som naturligt innehåller egenskapen som framkallar antisemitism där han roffar åt sig oskäligt mycket politisk och ekonomisk makt.
I en narcissistisk omgivning är överjagsfunktionerna som framkallar skuld över handling hämmade, medan idealjagets funktioner med skambelagda krav på vad man är härskar. Där det medvetna jaget fungerar används budskap från idealjaget som grund för realistisk tillämpning. Narcissismen tillåter emellertid inte att människan har tillgång till sitt psykiska centrum, varför hon är hänvisad till att fusionera sig med idealjaget. Eftersom ingen kan leva upp till idealjagets krav, måste fusionen ske indirekt. Genom att framställa allmänheten som ett lågt stående pack i behov av bildning kan man uppleva sig själv som upphöjd till en annan mänsklig sfär. Skulle man misslyckas någon gång vet man också vilka det är som står i vägen. Hbl behöver hot, hat och sämre folk för att upprätthålla idealjaget.
Det är givet att Jens Berg i egenskap av chefredaktör inte uppfattar att han upprätthåller den indelning i fundamentalt olika slags folk han vill undvika. Det han kan ta måste andra varnas för. Men en teori som i praktiken inte duger åt folk och i teorin kräver att människor ska vara något de inte är för att kunna anamma den, kan bara vara självupprätthållande för idealjaget i sin narcissism. Nazisterna ville radera ondskan i världen, kommunisterna likaså. Hbl vill samma sak utan insikter om att det är det futila försöket som upprätthåller den.
Jens Berg går verkligen som katten kring het gröt i sin ledare.
SvaraRaderaSom jämförelse med antisemitismen i Malmö nämner Berg den fiendelista som polisen påträffat hos ett par högerextremister i Jyväskylä och som även upptar några medlemmar i den judiska församlingen i Helsingfors. Antalet personer på denna lista över oönskade personer uppgår emellertid till omkring 300 så man kan föreställa sig att med på listan finns många som inte är judar.
Jämförelsen är rätt haltande.
Trots att det framgått att det av allt att döma är en viss etnisk grupp, muslimer, som står för trakasserierna mot Malmöjudarna och dessa trakasserier dessutom ökat, kan inte Berg identifiera dem.
Detta är intressant med tanke på att inga andra individer/grupper tills vidare attackerat dessa judar (enligt vissa uppgifter) och med tanke på att förövarnas etnicitet talar för en konflikt inte bara med politiska förtecken utan även religiösa.
En journalistik av rätt tvivelaktigt värde, det är rätt av att jag ibland tycker synd om HBl:s prenumeranter.
Tack! Självfallet är trakasserier inte det viktiga i Hbl:s texter, utan det att man kan sortera offren och rikta skulden enligt den politiska korrektheten. Att identifiera utövarna kunde göra en skyldig till islamofobi. På Hbl är islamofobi värre än det att verkliga offer lider.
SvaraRadera