Fördomar. Egna och andras.
En liten debatt om fördomar uppstod då Hbl (4.8) av taktiska skäl tillät en insändare av Christel Westerholm-Tamminen som tröttnat på tidningens ständiga bevakning av de homosexuellas intressen. Hon lät sig också provoceras av en bild på ett homosexuellt par. Redaktionen visste självfallet att några skribenter skulle reagera på hennes insändare och tacka Hbl för det goda arbetet mot fördomarna. Så upprätthåller narcissismen sig själv. Bland de sämre svaren hittar man den vikarierande barnträdgårdsläraren Larrie Griffis vilda projektioner med bland annat felcitat av Westerholm-Tamminen. Även chefredaktör Jens Berg deltar. Han menar att den eventuella provokationen oftast ligger i betraktarens ögon. Den visdomen gäller emellertid inte för Hbl:s debattforum som modererar inlägg som uppfattas som religiösa eller sexistiska provokationer, ifall texterna kränker andra än kristna och män.
Vi börjar från början. I den psykoanalytiska jargongen ingår överjaget tillsammans med idealjaget som en styrfunktion i samråd med det centrala medvetna jaget. Överjaget ligger djupare i det omedvetna, men ger starka impulser vid brott mot den integrerade moralkoden. Överjaget riktar sig mot handling och framkallar skuld vid överträdelse. Idealjaget är ytligare och har tydligare krav på vilka ambitioner man borde ha och vad man borde vara. Idealjaget riktar sig mot det man är och framkallar skam där det centrala jaget är obefintligt.
Skulle det gå så illa att modern behöver ett barn för att tillfredsställa sina egna ouppfyllda känslomässiga behov, är barnet fel alltid då det gör anspråk på självständighet. Då kan det hända att överjaget som styr rätt och fel handling aldrig utvecklas, eftersom rätt och fel avgörs enbart av hur barnet är perfekt inför moderns psykiska behov. Det här kan vidare leda till att det centrala medvetna jaget aldrig får ett utrymme att utvecklas. Den enda styrmekanismen som blir kvar är kravet på att uppgå i idealjaget som representant för modern. I ett sådant läge kan alla antydningar, påminnelser eller bara fantasier som lyfter fram att det centrala jaget aldrig kan ersättas av idealjaget, som för alla förblir ouppnåeligt, vara en skamframkallande kränkning mot själva tillvaron. Skamhanteringen tar sig uttryck i narcissistiskt raseri riktat mot omgivningen som uppfattas stå i vägen för uppgången i idealjaget. Individen har inte rätt till sin identitet. Charles Aschback fortsätter;
"One dramatic form that shame-related aggression can assume is seen with the perverse personality. The violence and aggression seen in perversions or perverse attitudes is manifest in attacks against differences, especially those between the generations and sexes. Chasseguet-Smirgel (1984) focuses on the narcissistic element as the core of all perversions or perverse attitudes. People with perversions are trying to overcome powerful psychic traumas that are associated with the fact that they are not the centre of their psychic universes. Violence is used to overcome the actual order of the world so as not to be dependent, secondary, and vulnerable. Under such circumstances, the ego-ideal no longer serves as a repository for the ideal elements and aspirations of the self, but rather has become an object with which the person is attempting to fuse in a crude fashion without any sublimation."
Här kunde man gå vidare och misstänka att behovet att bota homosexuella med en straffande gud, som är snarare orsaken än medicinen, är ett perverst inslag på samma sätt som de genusmedvetnas hopplösa försök att radera skillnaden mellan man och kvinna är det. Vi har sett tendenser åt det senare hållet i Hbl-journalisten Sylvia Bjons bloggar och senast i dag skriver kolumnisten Maria Wetterstrand i samma anda. Det människor som enbart styrs av ett idealjag, utan inflytande från ett reflekterande centralt jag, inte kan inse är att alla inte blivit manipulerade till en roll, bara för att möjligen de själva blivit det, och att en motmanipulation till ombytta eller raderade roller inte är bättre manipulation om man inte kan motivera kravet med avgörande sakargument, frivillighet och tolerans.
Nu blev texten här ovan lite tung, så vi avslutar med något lättare. Dock utan att svika uppdraget. Ett tag sedan skrev Hbl-kolumnisten Annika Sandlund en text som innehöll en fin formulering. Formuleringen fick också beröm av Hbl-journalisten Janne Strang i hans Twitter. Cirklarna är stora, som vi ser. Janne kommenterar;
"Bästa formuleringen om USA vs
Här följer Sandlunds formulering (Hbl 30.7):
"Vilket brott är större, en enskild individ som bryter mot lagen eller en stat som stiftar lagar den inte informerar medborgarna om? Och som sedan anklagar den medborgare som upplyser allmänheten om hur lagen tolkas för att bryta mot just den lagen?"
Fint. Men hur bryter en enskild individ mot just den lagen som säger att staten får spionera på allmänheten? Genom att ta rollen som stat och vägra spionera? Något annat? Snowden bryter mot lagen som skyddar hemligstämplat material. Det är en annan lag.
Bra formulering, visserligen, men spot on åt skogen, liksom. Hur annars. Tack för i kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar