Den av Hbl favoriserade personlighetstypen

Anlitade och anställda

Den relativt normala individen upprätthåller en korrekt verklighetsuppfattning genom en fungerande indelning i det personliga subjektet, relationen till omvärlden och objektet. Relationen till omvärlden uppfattas som en fördom underkastad ständig granskning och jämkning enligt ny eller bättre information. Tolerans angående brister i informationen ingår som en självklarhet.

Den av Hbl favoriserade personlighetstypen är annorlunda. Projektiv identifiering med en föskjutning av egna, för en själv omedvetna, drag på andra är grunden i verksamheten. I andra identifierar man de negativa dragen som då utsätts för journalistisk granskning eller en experts utlåtanden. Den egna föreställningen förväxlas med fakta. Tolerans och avvikelser angående konsekvens och principfasthet ingår ändå som en självklarhet. Flexibilitet tillämpas så att ingruppen och motgruppen kan försvaras och kritiseras enligt godtycke och smak. I korthet är den favoriserade personlighetstypen obildbar och immun mot förändring. I sin bok Cruelty, Violence, and Murder, Understanding the Criminal Mind, förklarar Arthur Hyatt-Williams utgående från Wilfred Bions uppsats On Arrogance följande;

"Let us suppose that curiosity is evidence of an endless search for a projective identification-accepting object that is pursued long after the quest seems to be fruitless. The sign of breakdown in functioning is the outcrop of stupidity to which Bion referred. Arrogance, in spite of failure, carries overtones of manic defiance. More psychotically, however, it can signify a resort to hallucinosis, in view of reality repeatedly having turned out to be fruitless and disappointing, in object relationships."

Nyfikenhet, dumhet och arrogans är nyckelorden här, som så ofta då Hbl granskas. Nyfikenhet på om det där ute finns ett moderssurrogat som accepterar och neutraliserar den projektiva identifieringen, så att känslan av att homofobi, islamofobi, rasism, fördomar och allt ont går under överlever, inger hopp. Dumhet, trots mental kollaps, upprätthåller hoppet som försvar mot alla sanna indikationer och högdragen arrogans, lite Pride, fungerar som en övertygelse om att man arbetar för rätt sak i evighet. Låt oss gå till några exempel i dagens Hbl.

I dagens tidning har man anlitat en samhällslärare och doktorand i pedagogik, Pia Mikander. Hon är inte direkt hallucinatorisk, men nog så kraftigt projicerande att den verklighetsbeskrivande delen av hennes bidrag misslyckas helt. I sin kritik mot läroböcker ger hon exempel på islamofobi. I en bok ska det stå att "migration och invandring fört in islam in i hjärtat av Europa" och vidare att muslimerna "vill att islam ska sätta sin prägel också på staternas styrelse". Enligt Mikander låter det här som att alla muslimer vill införa sharialagar i Finland. Nej, det låter det inte som i normala fall. Det låter så enligt Pia Mikander eftersom det brister i fokus och kognitiv förmåga. Hennes slutsats är fel. Makabert fel.

Men ett inlägg som behandlar projektiv ilska och envishet skulle inte vara fullständigt utan Hbl:s stjärnjournalist Janne Strang. Han behandlar seriösa orättvisor i vårt samhälle. Nyligen förstörde Helsingfors stad ett kreativt alster i form av en livsfarlig bastu som fylletillhåll för tonåringar i 40-års åldern i utkanterna av staden. Janne är förbittrad över att det fina och vackra måste krossas av det kyliga samhället. 

Men det finns mera. I går var Janne ute och söp. Stadens ordningsregler kräver att uteserveringen stänger klockan 22. Bartendern såg till att det blev så. Dessutom störs han av byggarbetare som börjar jobba tidigt på morgonen utanför hans lägenhet. Bittert. Janne filosoferar:

"Ibland är det svårt att förstå sig på människan. Hur hon stiftar regler som ligger i direkt konflikt med egna intressen."

Empatin är tydlig. Det ligger i allas intresse att supa ute på natten intill arbetsdagen. Det ligger inte i någons intresse att få sin alkoholism förstörd av andras vidlyftiga arbetsvanor. 

I dag skriver Hbl-journalisten Lena Skogberg att "Journalistik är en kostnadskrävande verksamhet som ofta måste få ta tid för att bli bra."

Janne Strang har lovat ta tid och fortsätta att skriva på ledarplats tills det blir en förändring i samhället. Nyfikenhet, dumhet och arrogans. Och tidningen är Hbl.