Hbl-katastrofen

En tidnings undergång

Dagens granskning lyfter fram några beskrivningar som redovisar för Hbl:s undergång som tidning med ett journalistiskt uppdrag. Utgångspunkten beaktar att vi rör oss utanför de kriterier som gäller för att etablera fakta och bevis, men tar hänsyn till de villkor som gäller för individen, omvärlden och hennes attityd till den. 

Hos Hbl:s journalister har den naturliga triaden mellan självet, omgivningen och egna representationer med beskrivningar av dessa ersatts av ideologin. Som bekant relaterar journalisterna således till ideologin på samma sätt som en normal människa relaterar till sin identitet. Men ideologin ersätter också den yttre verkligheten som står separat i vanliga fall. Då detta sker utan differentiering mellan symbolen och det symboliserade så att även beskrivningen och den yttre verkligheten fusioneras med ideologin, märker du att den reflekterande förmågan är begränsad från två håll. En själv är allt i egenskap av ideologi och lämplig diskurs. Handikappet medför att den genuina granskningen som den primära uppgiften får ge vika för ett syfte som är privat och ständigt självrelaterande.

Redan upplägget här ovan strider mot Hbl. Inte så att en utgångspunkt vore förbjuden, utan så att en utgångspunkt som gäller generellt för alla är av ondo eller rent av kriminell. Låt oss nu granska några föreställningar och önskemål om tillämpningar så som de framställs i tidningen. Några exempel.

Psykologisk slutenhet

• Ord är handlingar (Hbl 16.9), tror ledarskribenten Mikael Kosk. Det innebär att man har ett ansvar för sina ord och vidare att fula ord, liksom handlingar, ska kriminaliseras. Kosks åsikt är makaber. Eftersom uttalade ord ändå bara är ett uttryck för tankar, är det egentligen tankarna som är kriminella. Vetskap om innehållet i andras tankar, ord, kan enligt Kosk få en att känna sig mindervärdig "i märg och ben". Omsorgen och ansvaret journalisten då har för de egna känslorna, tankarna och den mentala hygienen omfattar därför begränsningar i yttrandefriheten för allmänheten som en privatsak. Där ord är handlingar är handlingar inte nödvändigtvis allvarligare än ord. Eliminering av ondska med ett gott syfte ingår i primitiva ideologier som kommunismen och nazismen. Anhöriga till sex miljoner judar kan trösta sig med att förintelse är ett ord.
• Privat är politik. För Hbl innebär det att politik är privat och att demokratin, ifall man alls respekterar den, kan användas för kränkning av grundrättigheter eller för att styra andras privatliv med uteblivna förmåner utgående från egna känslor. Diskriminering på grund av kön vid anställning förespråkas och fullt hemvårdsstöd förutsätter att både mannen och kvinnan sköter barnet. Det senare är en samhällsstyrning av den universella rollfördelningen eller, varför inte, föräldrarnas läggning.
• Kriminalisering av oskyldig grupp som socialpolitik. Det här är bekant sedan tidigare. Hbl stödjer en kriminalisering av sexköp för att man på så sätt ska komma åt den kriminella människohandeln. Människohandeln behöver emellertid inte vara en ingrediens vid sexköp för att göra det kriminellt. Inte heller berörs pornografins anknytning till människohandel med ett förbud mot konsumenten. 

Redan nu framgår det att tidningens attityd hittar sin motsvarighet i det totalitära sinnelaget. Med den psykologiska slutenheten följer emellertid åkommor som påverkar resonemanget i tidningen även då känslorna skenbart satts åt sidan.

Kognitiv slutenhet

• På tidningen råder en missuppfattning om att alla mänskliga bidrag och verksamheter har sitt ursprung i en mänsklig medvetenhet och vilja. Det här är fel, men inte förvånande. Får inte Karl Marx eller en själv leda har någon bestämt annorlunda. Trots det är bankmannen Björn Wahlroos inte kapitalismens uppfinnare, liksom ingen annan heller. Ingen enskild medvetenhet skapade det engelska språket och ingen har skänkt oss de mänskliga rättigheterna som vi bör ta för självklara. Inte ens alla lagar uttrycker en mänsklig vilja, utan bara konsekvens vid brott. Liv, hunger och rätt till egendom för att mätta magen och upprätthålla livet uppstår inte ur en vilja att leva och vara hungrig. Ur allt detta följer att en vanlig människa inser att det som inte är förbjudet är tillåtet utan att någon tillåter det, och vidare när lagar bestämmer att man måste göra något. På Hbl är det någon som förbjuder och tillåter.
• Den kognitiva slutenheten hanterar även öppna system i den yttre verkligheten på ett olyckligt sätt. Då forskare hävdar att sannolikheten för en antropogen klimatuppvärmningen ökat från 90 till 95 procent tror Hbl att man hanterar fakta. I själva verket har bara forskarnas tro förstärkts. Sannolikheter kan man inte singla fram i ett öppet system med alltför många okända faktorer och relationer.
• Även samhället med fria aktörer är ett öppet system, vilket Hbl har svårt att förstå. Tidningen som tror att en medvetenhet alltid bestämmer föredrar självklart EU med operativa detaljbeslut framom demokratiska regler med autonoma objekt. För att ha framgång borde EU:s ledning känna till alla beslut med konsekvenser. Det är inte bara den tidigare chefredaktören Marit af Björkesten som undrade hur allmänheten ska förstå komplexa samband då inte ens politikerna, eller hon själv, kunde förklara allt. Hennes attityd lever fortfarande på tidningen som fortsätter förklara och varna. Den attityden ger en känsla av stor betydelse. F.A. Hayek kommer lyckligtvis med en enkel insikt i sin bok Law, Legislation and Liberty:

"Certainly nobody has yet succeeded in deliberately arranging all the activities that go on in a complex society. If anyone did ever succeed in fully organizing such a society, it would no longer make use of many minds but would be altogether dependent on one mind; it would certainly not be very complex but extremely primitive - and so would soon be the mind whose knowledge and will determined everything. The facts which could enter into the design of such an order could be only those which were known and digested by this mind; and as only he could decide on action and thus gain experience, there would be none of that interplay of many minds in which a lone mind can grow."

Det är som om Hayek försökte lära Hbl något. Det här är normal visdom som vem som helst borde kunna omfatta och alla är tvungna att leva med. På Hbl är det annorlunda. Experimentet med att förbjuda tankar har varit framgångsrikt främst på redaktionen. Det är bara att gratulera. En tidning som menar att ordvalet skapar verkligheten borde kunna skriva sig till framgång. Upplagan har ändå halverats på några år. Är utvecklingen ett medvetet val av journalisterna och tar de ansvar för sina ord? Eller finns det ett enkelt samband, ett faktum, som gör tidningens journalister smarta om Konstsamfundet ger en miljon mera?