Varför Snowden inte är värd vår respekt
Behövs en analys av viktiga internationella sammanhang anlitar Hbl Yrsa Grüne som ledarskribent. Hon är inte riktigt vem som helst på redaktionen. Låt oss se varför.
I sin ledare (Hbl 3.7) Snowden är värd respekt har Grüne följande introduktion för rubriken:
"Det är inget brott att avslöja myndigheternas förehavanden. Det är bristen på öppenhet som är problemet, inte visslarna, så kallade whistleblowers."
Myndigheterna här hemma och i USA avslöjar själva sina förehavanden. Skyddspolisen, FBI, CIA och NSA har sina egna hemsidor. Liknande myndigheter har lagstadgade uppgifter och rätt att hemligstämpla information. Det är ett brott att avslöja hemligt material. Även för en myndighet. Myndigheten kan vid brottsmisstanke vara tvungen att göra det inför en sluten domstol som inte avslöjar de tekniska och personliga detaljerna åt allmänheten eller potentiella våldsverkare. En anställd eller privatperson får aldrig offentliggöra detaljer. Edward Snowden är en brottsling. Yrsa Grüne och Hbl-redaktionen förstår med lätthet att myndigheter får granska privata transaktioner vid misstanke om skatteflykt, vilket innebär att färdigheten att granska vem som helst finns, men inte att man får granska andra misstänkta aktörer. I synnerhet sådana som förhåller sig fientligt till USA borde gå fria från rättslig prövning. Läsaren upptäcker att redaktionen är selektiv.
Bakom förhållningssättet finns en oförmåga att uppfatta motivet bakom den legitima statsbildningen. Även i en minimalistisk stat av Ayn Rands snitt är det samhällets myndigheter som allena har rätt att skjuta, döma och driva in pengar för att säkerställa sin verksamhet. Fullmakten kommer från folket via öppna fria val, yttrandefrihet och grundläggande mänskliga rättigheter. Att vara fri från misstanke är inte en sådan rättighet. I Hbl:s version av samhället missuppfattas dessutom allehanda subjektiva förmåner och samhällsbidrag som rättigheter. Sysslar en individ eller ett gäng med de uppdrag som tillfaller staten enligt Rand, eller Hbl:s utvidgade modell, handlar det om Cosa Nostra-verksamhet av stora mått.
Förutom att Yrsa Grüne inte förstår skillnaden mellan statens och individens rättigheter och skyldigheter, uppfatta hon inte skillnaden mellan stater. Alla stater har inte moralisk och politisk legitimitet, trots att de har lagar. Diktaturer är sådana stater. Därför ska CIA få flyga misstänkta brottslingar över våra luftrum, medan Bolivias president måste landa för granskning. Det för oss in på Yrsa Grünes respekt för Edward Snowden. Till The Guardian säger Snowden:
"I can´t allow the US government to destroy privacy and basic liberties."
Ignorerar vi för tillfället Snowdens megalomant narcissistiska uppfattning om vad han kan tänkas tillåta den amerikanska regeringen att göra, vet vi att han tillåtit sig själv att arbeta med en uppgift han fördömer och dessutom sökt asyl på Kuba som saknar "basic liberties". Man kunde rent av tycka att moralen och intellektet inte integrerats som delar i Snowdens personlighet. Värd respekt är han emellertid, enligt Yrsa Grüne.
Eftersom Yrsa Grüne, liksom hela Hbl-redaktionen, inte förstår rättsstatens principer, är hon förvånad (Hbl 5.7) över att Finlands president Niinistö, angående Snowden och asylfrågan, påminde en grön minister om att myndigheter har en självständig uppgift utan politisk inblandning från ministrar i vårt land. Hbl som förespråkar politiskt fördömande polismyndigheter och domstolar är givetvis upprört över sådant.
Som grund för flyktingstatus och möjligen asyl gäller, enligt FN, att man i sitt hemland riskerar att bli förföljd på grund av ras, religion, nationalitet eller politisk åsikt. Frihet från fängelse vid brott i ett fritt samhälle med oberoende domstolar räknas inte som humanitära skäl.
Den journalistiska bristen på differentiering kan leda en att tro att fångarna på Guantanamo är en indikation på att Snowden inte får rättvisa i USA. Guantanamo är ett juridiskt vakuum som följer ur konventionerna om krigets lagar och villkoren för status som krigsfånge. Man måste bära uniform och sitt vapen synligt. Dessutom måste man kunna ange befäl. Terrorister uppfyller inte kraven. Det finns ingenting sagt om hur de ska behandlas. Journalisters krav på status som krigsfångar eller civila för terrorister innebär samtidigt att man struntar i krigets lagar. Gör man det, har man ingenting förnuftigt att invända mot amerikanska misstag eller medvetna brott mot civila i kriget mot terrorismen. Det här har Yrsa Grüne och Hbl svårt att inse.
Det kan givetvis vara en nyhet för en journalist att NSA spionerar på EU som spionerar på sina medborgare och USA, och att enskilda EU-länder spionerar på varandras medborgare för att informera NSA. Det finns orsaker till att Bolivias president får landa. Europeiska orsaker. För många är det här ingen nyhet alls. I en gränslös värld har man gränslös spaning. Nu är alla jämlikt misstänkta. Ingen behöver byta skinn med Jonas Hassen Khemiri.
Hbl är för en global värld ända tills spaningen drabbar den egna världsdelen. Då är man EU-nationalist. Nu är Yrsa Grüne ändå missnöjd över att EU:s Manuel Barroso inte placerat individen i centrum. Han lovade ju! Besvikelsen påminner om den de romantiska tyskarna riktade mot Hitler. Felet han gjorde var att han svek deras drömmar.
Dagen får avslutas med en länk där Alex Harvey sjunger den naiva idealistens sång om grön natur, röd socialism och nazistisk romantik. Bilderna är övertydliga, men attityden är Hbl:s. Sången heter Tomorrow Belongs to Me.
Bakom förhållningssättet finns en oförmåga att uppfatta motivet bakom den legitima statsbildningen. Även i en minimalistisk stat av Ayn Rands snitt är det samhällets myndigheter som allena har rätt att skjuta, döma och driva in pengar för att säkerställa sin verksamhet. Fullmakten kommer från folket via öppna fria val, yttrandefrihet och grundläggande mänskliga rättigheter. Att vara fri från misstanke är inte en sådan rättighet. I Hbl:s version av samhället missuppfattas dessutom allehanda subjektiva förmåner och samhällsbidrag som rättigheter. Sysslar en individ eller ett gäng med de uppdrag som tillfaller staten enligt Rand, eller Hbl:s utvidgade modell, handlar det om Cosa Nostra-verksamhet av stora mått.
Förutom att Yrsa Grüne inte förstår skillnaden mellan statens och individens rättigheter och skyldigheter, uppfatta hon inte skillnaden mellan stater. Alla stater har inte moralisk och politisk legitimitet, trots att de har lagar. Diktaturer är sådana stater. Därför ska CIA få flyga misstänkta brottslingar över våra luftrum, medan Bolivias president måste landa för granskning. Det för oss in på Yrsa Grünes respekt för Edward Snowden. Till The Guardian säger Snowden:
"I can´t allow the US government to destroy privacy and basic liberties."
Ignorerar vi för tillfället Snowdens megalomant narcissistiska uppfattning om vad han kan tänkas tillåta den amerikanska regeringen att göra, vet vi att han tillåtit sig själv att arbeta med en uppgift han fördömer och dessutom sökt asyl på Kuba som saknar "basic liberties". Man kunde rent av tycka att moralen och intellektet inte integrerats som delar i Snowdens personlighet. Värd respekt är han emellertid, enligt Yrsa Grüne.
Eftersom Yrsa Grüne, liksom hela Hbl-redaktionen, inte förstår rättsstatens principer, är hon förvånad (Hbl 5.7) över att Finlands president Niinistö, angående Snowden och asylfrågan, påminde en grön minister om att myndigheter har en självständig uppgift utan politisk inblandning från ministrar i vårt land. Hbl som förespråkar politiskt fördömande polismyndigheter och domstolar är givetvis upprört över sådant.
Som grund för flyktingstatus och möjligen asyl gäller, enligt FN, att man i sitt hemland riskerar att bli förföljd på grund av ras, religion, nationalitet eller politisk åsikt. Frihet från fängelse vid brott i ett fritt samhälle med oberoende domstolar räknas inte som humanitära skäl.
Den journalistiska bristen på differentiering kan leda en att tro att fångarna på Guantanamo är en indikation på att Snowden inte får rättvisa i USA. Guantanamo är ett juridiskt vakuum som följer ur konventionerna om krigets lagar och villkoren för status som krigsfånge. Man måste bära uniform och sitt vapen synligt. Dessutom måste man kunna ange befäl. Terrorister uppfyller inte kraven. Det finns ingenting sagt om hur de ska behandlas. Journalisters krav på status som krigsfångar eller civila för terrorister innebär samtidigt att man struntar i krigets lagar. Gör man det, har man ingenting förnuftigt att invända mot amerikanska misstag eller medvetna brott mot civila i kriget mot terrorismen. Det här har Yrsa Grüne och Hbl svårt att inse.
Det kan givetvis vara en nyhet för en journalist att NSA spionerar på EU som spionerar på sina medborgare och USA, och att enskilda EU-länder spionerar på varandras medborgare för att informera NSA. Det finns orsaker till att Bolivias president får landa. Europeiska orsaker. För många är det här ingen nyhet alls. I en gränslös värld har man gränslös spaning. Nu är alla jämlikt misstänkta. Ingen behöver byta skinn med Jonas Hassen Khemiri.
Hbl är för en global värld ända tills spaningen drabbar den egna världsdelen. Då är man EU-nationalist. Nu är Yrsa Grüne ändå missnöjd över att EU:s Manuel Barroso inte placerat individen i centrum. Han lovade ju! Besvikelsen påminner om den de romantiska tyskarna riktade mot Hitler. Felet han gjorde var att han svek deras drömmar.
Dagen får avslutas med en länk där Alex Harvey sjunger den naiva idealistens sång om grön natur, röd socialism och nazistisk romantik. Bilderna är övertydliga, men attityden är Hbl:s. Sången heter Tomorrow Belongs to Me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar