Marit af Björkesten, katastrofen på Svenska Yle
Det finns anledning att återkomma med en kort blogg om Svenska Yle redan nu. Det tidigare inlägget drog inom loppet av några timmar fler besök än Hbl-TV gör på kanske en månad, vilket är en påminnelse om att anspråkslösheten är en dygd även här. Ett tack åt alla som besöker.
Strategi
Marit af Björkestens största bedrift i livet är att hon gift sig till ett namn på kaffekoppen hon har på jobbet. Detta efter att ha agerat kopieringsmaskin i högstadiet och gymnasiet. Hon saknar inte bara originalitet, utan det man kallar allmän uppfattningsförmåga. Varför skulle hon inte göra det? Har ingen gett henne svaret, finns det ingen anledning att veta det. Det framgick redan i den tidigare bloggen att hon saknar chefsegenskaper. Som skribent på Hbl efterlyste hon ofta någon som kunde beskriva världen åt omgivningen, främst henne själv, på ett lättfattligt sätt. Den djupare innebörden, liksom.
Låt oss hjälpa henne en aning således med följande inlägg, vars första stycke lyckligtvis refuserades av Svenska Yle. Ingenting säger att tillägget hade gått ett annat öde till mötes. Here goes:
Ibland kan man läsa enkla utrop. Våga ta makten, sätt agendan, ha tolkningsföreträde är några exempel. Marit af Björkesten gillar möten med liknande teman. I ett fritt samhälle är det här inte alldeles lätta råd att följa. Trots att du ensam eller tillsammans med likasinnade ägde en hel nations alla kommentarsfält, är det läsaren som avgör vilket inflytande du har. Totalitära stater misslyckas med sin propaganda. Uppfattar man ändå saken så att åsikter och normer är medvetet konstruerade av någon, tror man att det är motparten som lyckats bättre med sin propaganda eftersom också ondska finns. Då blir censur och indragna grundläggande rättigheter redskap i händerna hos den goda makten.
Insikten om att det offentliga rummet inte är ett avgränsat område med ordningsvakt och en maktkamp mellan orden vill inte infinna sig. Där ett omoget förhållningssätt permanenterats till personlighetsavvikelser i borderline-kategorin konkretiseras abstraktioner som det offentliga rummet och ord. Städar man ett rum är det snyggt och prydligt. Städar man bort ord från det offentliga rummet blir samhällsklimatet bättre. Nazister brände visserligen böcker, men varför skulle Marit af Björkesten fatta något av det. Nämndes det om Yle och nazism på nian? Inget samband i alla fall, vad Marit kommer ihåg.
Nu vill hon ha en strängare kommentarspolicy på Svenska Yle. Saken är den att Svenska Yle saknar en policy. Man medger öppet att man inte behöver motivera varför man refuserat inlägg. Inkonsekvens och enfald i motiveringar är ingenting ovanligt hos mediehus. Ett bekymmer har man ändå om mediehuset finansieras med allmänna medel för att vara en privat lekplats åt någon av Marit af Björkestens kaliber.
Då kan argument som Yles knallhårda experter, Kimmo Grönlund, Göran Djupsund, Charlotte Vainio, Anu Koivunen och Karin Creutz, inte förmår möta anonymt refuseras tillsammans med hatpratet.
Yles experter, världens bästa samarbetspartners, ska antingen vara homosexuella män med ett lyte eller feministiska kvinnor utan jobb. Behöver man en riktig höjdare dammar man av Peppe Öhman från det naturhistoriska muséet där hon poserar vaxdocka för neandertalare. En annan modern kvinna i ett historiskt perspektiv där. Lite kortare i dag, men tack igen!
Ibland kan man läsa enkla utrop. Våga ta makten, sätt agendan, ha tolkningsföreträde är några exempel. Marit af Björkesten gillar möten med liknande teman. I ett fritt samhälle är det här inte alldeles lätta råd att följa. Trots att du ensam eller tillsammans med likasinnade ägde en hel nations alla kommentarsfält, är det läsaren som avgör vilket inflytande du har. Totalitära stater misslyckas med sin propaganda. Uppfattar man ändå saken så att åsikter och normer är medvetet konstruerade av någon, tror man att det är motparten som lyckats bättre med sin propaganda eftersom också ondska finns. Då blir censur och indragna grundläggande rättigheter redskap i händerna hos den goda makten.
Insikten om att det offentliga rummet inte är ett avgränsat område med ordningsvakt och en maktkamp mellan orden vill inte infinna sig. Där ett omoget förhållningssätt permanenterats till personlighetsavvikelser i borderline-kategorin konkretiseras abstraktioner som det offentliga rummet och ord. Städar man ett rum är det snyggt och prydligt. Städar man bort ord från det offentliga rummet blir samhällsklimatet bättre. Nazister brände visserligen böcker, men varför skulle Marit af Björkesten fatta något av det. Nämndes det om Yle och nazism på nian? Inget samband i alla fall, vad Marit kommer ihåg.
Nu vill hon ha en strängare kommentarspolicy på Svenska Yle. Saken är den att Svenska Yle saknar en policy. Man medger öppet att man inte behöver motivera varför man refuserat inlägg. Inkonsekvens och enfald i motiveringar är ingenting ovanligt hos mediehus. Ett bekymmer har man ändå om mediehuset finansieras med allmänna medel för att vara en privat lekplats åt någon av Marit af Björkestens kaliber.
Då kan argument som Yles knallhårda experter, Kimmo Grönlund, Göran Djupsund, Charlotte Vainio, Anu Koivunen och Karin Creutz, inte förmår möta anonymt refuseras tillsammans med hatpratet.
Yles experter, världens bästa samarbetspartners, ska antingen vara homosexuella män med ett lyte eller feministiska kvinnor utan jobb. Behöver man en riktig höjdare dammar man av Peppe Öhman från det naturhistoriska muséet där hon poserar vaxdocka för neandertalare. En annan modern kvinna i ett historiskt perspektiv där. Lite kortare i dag, men tack igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar