Hbl-filosofin

Något som inte finns

Grundideologin bakom Hbl:s behandling av den kulturella mångfalden, frågeställningar rörande terrorist och frihetskämpe, samt rätt och fel beslut av politiker kan härledas ur den moraliska relativismen. För kulturen och de nu mest aktiva terroristerna gäller kulturrelativismen. För inhemska politiker värderas rätt och fel enligt de politiker man gillar eller avskyr.

Antagandet att moralisk relativism är en förhållning att föredra bygger på den sanna iakttagelsen att det saknas objektiva belägg för moralisk absolutism. Eftersom det är så, kan ingen moralisk värdering vara bättre eller sämre än en annan, ingen kultur överlägsen en annan och ingen sanning vara mera sann än en annan. Men redan i den moraliska relativismens grundtes hittar vi problem som tar oss vidare. 

Vi börjar. Om redan utgångspunkten för avfärdandet av den moraliska absolutismen bygger på dess oförmåga att uppvisa objektiva belägg, förutsätter den moraliska relativismen som kriterium för en annan moralisk ståndpunkt en absolut sanning och objektivitet som inte finns i den egna bedömningen. Att ett objektivt belägg saknas borde inte radera den moraliska absolutismen, utan jämställa den med den moraliska relativismen om ingen värdering eller sanning är bättre än en annan. Tyvärr är objektivitet inte ens ett redskap för att avgöra moralisk hållning, vilket relativister inledningsvis, och enbart gällande andra, glömmer. Logiken är det och den krossar den moraliska relativismen.

Några exempel. Påstår någon att sanningen är relativ gör han anspråk på absolut sanning, varför påståendet är självvederläggande. Menar någon emellertid att det som är sant för dig är sant för dig, men inte för honom, blir det också problem. Säger du då att relativismen enligt dig är falsk och för att kontrollera frågar honom om relativismen verkligen är falsk, har han två alternativ. Svarar han nej, är det som är sant för dig, nämligen att relativismen är falsk, inte sant för dig, varpå relativismen är falsk. Svarar han ja, är relativismen falsk. Hävdar han då att bekräftelsen inte skulle komma från en utomstående, har han ändå ett personligt bekymmer. Tycker han nämligen att det är fel att relativismen är falsk för honom tror han på detta som en absolut sanning, vilket inte var tillåtet enligt relativismen, varvid relativismen är falsk.

Fortfarande kvar? Låt oss utvidga ämnet till att omfatta kulturrelativismen. Enligt den är det som är fel i en kultur inte nödvändigtvis fel i en annan. Det här innebär att vi enligt relativisten har separata kulturella öar som Sannfinländare, Sverigedemokrater och andra nationalister bara kunde drömma. I den ena kulturen  kan det vara kvinnoförtryck att man inte har lika många kvinnliga chefer trots lika rättigheter och homofobi om man hävdar att man och kvinna är ett naturligt föräldrapar. I den andra kulturen kan könsstympning av kvinnor vara ett krav och homosexualitet straffas med döden. Kulturrelativisten kan inte klandra den senare kulturen, eftersom han saknar ett kulturellt mandat. Däremot kan han beskylla någon ur den egna kulturen för till exempel islamofobi, om kritiken riktar sig utanför den egna kulturens ramar.

Även här stöter relativisten på problem. Det första och största är att ingen kultur i världen omfattat den moraliska relativismen. Relativisten följer således inte den kulturella koden oberoende av var han rör sig på planeten. Ett ytterligare bekymmer är att alla sociala reformer är av ondo då de bryter mot den rådande moralen. Inte bara relativisten, utan också Jesus, Gandhi, Martin Luther King Jr., är onda. Men nu kan det ju hända att koden i ett fritt samhälle tillåter yttrandefrihet och internationella krav på reformer. Även då är relativisten en outsider, ty frihet ger legitimitet åt islamofoben enligt den existerande kulturen. I själva verket är det så att den moraliska relativisten är den enda som alltid borde tiga enligt sina egna kriterier.

Sammanfattningvis kan vi konstatera att Hbl som grundläggande filosofi har ett begrepp som inte signifierar något över huvud taget utöver sin motsats, men det är överflödigt. Även om det är sant att moraluppfattningar kan utvecklas och skifta, övergår de aldrig i moralisk relativism. Hos Hbl-journalister känner man igen den moraliska relativismen som avsaknad av ett fungerande värdesystem och en ursäkt för inkonsekvent tänkande. Att journalister som inte skiljer på den egna beskrivningen och den yttre verkligheten, symbolen och det symboliserade, väljer i den moraliska relativismen en symbol utan innehåll som sin hållning, säger något om psyket. Tack för att ni orkade!