Marit af Björkesten, Yle-chef utan ansvar

Kort introduktion

Bloggen, som heter Hbl-granskning, skulle egentligen självdö tillsammans med tidningen, men har haft mer besök än väntat. Det finns tydligen anledning att tacka. Dagens granskning handlar inte om Hbl, utan Svenska Yle. Det är inte ett stort trendbrott, eftersom representanter för den finlandssvenska talanglösheten rör sig bekvämt mellan dessa två mediehus. Skulle det gå riktigt dåligt, finns kommunisttidningen Ny Tid som en sista utpost. Marit af Björkesten var tidigare anställd av KSF-media. Vi börjar.

Ansvar

I det här inlägget kommer sex punkter av ansvar att nämnas. Marit af Björkesten berörs av ingen av dem. Ansvaret för grundande av bolag, det ekonomiska ansvaret, det operativa, det politiska, det moraliska och det intellektuella. 

Ansvaret för grundande av bolag har ingen Yle-anställd. Yles existens bygger på olyckliga lagar och formuleringar om uppdrag och strider mot den demokratiska tanken om allmänna lika regler för alla. Att alla upprätthåller ett visst bolag är inte demokratiskt eller en garanti för objektivitet. Jämför här med tanken om att alla måste stödja en viss religiös eller politisk gruppering. Jobbar du på Yle ska du läsa de två föregående meningarna på nytt. Din första läsning leder dig naturligt fel. En moralisk princip måste nämligen hålla då du byter perspektiv. På Yle kan man visserligen hävda auktoritet via den lagstadgade uppgiften. Respekt för lagen är en fin sak. Jämför ändå med påståendet "Äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna".

Som det redan framgick, har det av allmänheten finansierade bolaget Yle inget ekonomiskt ansvar. Det betyder givetvis att man inte kan ha ett äkta resultatansvar eller en kvalitetskontroll som mäter sig med verkligheten. Verkligheten skapar man själv. Egna målsättningar om nåbarhet, undanflykter från sakliga anklagelser om förvrängd konkurrens och egna motiveringar för allmänhetens beslut att säga upp prenumerationer finns att läsa.

Operativa beslut av någon betydelse fattar inte Yle. Lauri Kivinen kan säga "Visst deltar vi i sparandet", och visst gör ni det. Ni har ingenting att säga till om i den saken.

Yle har självfallet inget politiskt ansvar, trots att journalister är benägna att etablera rätt direkta samband mellan politikers val av ord och följderna i samhället. Trots att man på Svenska Yle anställer vänstersympatisörer och feminister med uttalade önskemål att förbättra världen enligt egna missförstånd, ser man ingen utmaning för objektiviteten.

Ett moraliskt ansvar har Marit af Björkesten inte. Journalisterna ska skriva bra, men inte dåligt, och står själv för innehållet och konsekvenserna, enligt henne. Marit är en snäll människa som inte vill ha konflikt med någon.  Inte ens då det gäller sak. Då är det en fördel att sakna moralisk kompass. Hon behöver inte byta perspektiv, vilket var testet för en moralisk princip, utan ställer sig utanför. Ingen har mer rätt eller fel än någon annan. Journalister har gett upp kontakten med den yttre verkligheten och pratar i stället öppet om att vara opinionsbildande. Då har man ett syfte att påverka, inte beskriva, och det syftet är även enligt journalisterna förknippad med ideologi. Människor i behov av ideologi har inte behov av att byta perspektiv. Ideologiska personer är omoraliska.

I ett sådant läge kan inget intellektuellt ansvar finnas. Man behöver helt enkelt inte ta ställning till innehållet. Uppgiften Marit af Björkesten har på Yle passar henne väl, men hon är ingen chef. En chef har ansvar. Nordkorea och andra monolitiska inrättningar brukar ge beskrivande titlar. Utmärkt kollega, flitig kamrat är två exempel. Harmlös odåga kunde införas som ett tredje.

Roast

Nu följer en lättsam fritering av några Yle-anställda. Det är trots allt söndag! Skulle någon känna sig kränkt, kan hen söka tröst i det faktum att ingen av er har någon betydelse. Den insikten är viktig.

Mattias Erkkilä

Mattias Erkkilä figurerar som programchef på Svenska Yle. Han hade följande detalj att tillägga om kommentarspolicyn;

"Hej och tack för kommentaren!

Jag kan tyvärr inte godkänna den på grund av att du i din kommentar skriver osakligt om Svenska Yles medarbetare och deras yrkesetik. Kan du skriva en ny kommentar utan liknande formuleringar så svarar jag på den?

mvh.
Mattias Erkkilä
programchef, Svenska.yle.fi
tel: 04014807014"

Och inlägget han inte kunde publicera? Här;

"Det är allmänt känt att sådant som inte berör debatten kan godkännas, medan bidrag som gör det censureras. Vad som är god ton och mervärde avgör Svenska Yle-anställda. Det är inget problem att dessa på sina Twitter- och Fb-konton, utan att hämmas av god ton, anmäler sig vara vänstersympatisörer och feminister av det radikalare slaget och uppdaterar det intrycket på arbetstid. Att sådana inte skulle se det som sitt uppdrag att styra innehållet är inte en adekvat bedömning av läget på bolaget. På Yle är man inte sträng, utan inkonsekvent. Nu då Yle satsar på ungdomar kunde en sida med censurerade och godkända kommentarer skapas för kritisk granskning. 

Ni censurerar åsikter. Programchef Mattias Erkkilä har fel. En genomgång av censurerade inlägg skulle visa det omedelbart. Allmänheten vet ju vad som inte accepteras. Att de inlägg inte syns här ändrar inte på den saken, utan bekräftar bara det man alltid vetat."

Mattias Erkkilä kunde kommentera inlägget utan att publicera det, men inte det osakliga ämnet i det. I ett test blev han ombedd att inte publicera ett inlägg med medvetet osaklig ton. Givetvis gjorde han det och visade att han struntar i det han själv säger. Några av de underhållande inläggen hittas här;

http://svenska.yle.fi/artikel/2015/08/18/finansminister-alexander-stubbs-hem-vandaliserat#comment-283886

Det vore fel att anklaga Mattias Erkkilä för lögn. Det är på något sätt för smickrande. Lögn innebär ju att du känner till den sanning du vill dölja. Det finns vidare belägg för att det han påstår om Yles regler är strunt här;

http://svenska.yle.fi/artikel/2015/07/28/fallet-immonen-henriksson-efterlyser-klarsprak-av-soini

,varför han inte är skickad att bedöma sina egna ord. Anklagelser mot person och yrkesgrupp förekommer lyckligtvis. Mattias Erkkilä har inte förmågan att byta perspektiv, eftersom han inte är medveten om vilket han själv har. Enligt det ovan givna kriteriet saknar han förmåga till moralisk hållning.

Heidi Finnilä

Under årens lopp har Heidi Finnilä blivit något av en favorit. Hon kan få ord som rättvisa och analys att låta som nya. Man lyssnar efter dem i hennes program, men de finns inte där i någon vanlig bemärkelse. Politisk korrekthet är en viktig form av tolerans för Heidi. Den uppenbara motsägelsen i termer är ingenting hon reflekterat över. I den andan kunde man fortsätta och kalla henne mycket spontan. Heidi kommer aldrig att plågas av ett perspektiv.

Nosringarna

Ida Henriksson och Catariina Salo behandlas som en klump här. Det är inte ett problem eftersom båda saknar ett själv, har konstigt hår och nosring utanför boskapsmässan. Bägge två kämpar tyvärr med identitetsproblem, vilket innebär att all kritik eller redan det som stör dem i ett samhälle kan vara hatprat och personliga angrepp. Även den egna kroppen, som anmäler heteronormativa krav, kan vara ett hatobjekt utsatt för självdestruktiva tendenser. Dock på ett omedvetet plan. Män hatas som substitut. Livet för dessa är ett rollspel. Alla roller förutom rollen för det äkta självet kan intas. En självklarhet där, eftersom identitet inte är en roll! Ytlighet och skrot i ansiktet drar uppmärksamhet, samtidigt som man har anledning att vika sitt liv åt protester över det hur andra definierar en. Man är en självkonstruerad konflikt med externaliserade problemförskjutningar. Problemen med vackrare, smartare och mer framgångsrika människor, främst damer, vill man åtgärda indirekt via män. Ingen har rätt att definiera. Förutom dessa två.

Ingenting av det här kan vara en beskyllning mot Ida och Catariina, men om det finns något i beskrivningen är det olyckligt att just de här ska jobba som journalister. De har inte alls läggningen åt det hållet, liksom ingen annan heller på Svenska Yle.

Marko Hietikko

Vad hör inte till 1) En pitbull, 2) Riku Rantala, 3) Marko Hietikko? Intelligensen. Medge att pitbullen lurade dig. Marko Hietikko har också ett identitetsproblem. Han borde komma ut ur skåpet. Olika terapier och stödformer måste man vid det här laget känna till på Yle. Ett förslag är att han, varför inte redan i dag, medger för sig själv det andra vet. Gå fram till spegeln och säg först med låg röst "Jag är nazist". Efter ett tag kan du höja röstläget. Kasta sakta in lite mångkultur med "Ich bin ein Fuhrer!" Till sist kan du bröla "Feeling is believing" tillsammans med filosoferna på Scandinavian Defendo.

Marko är den som översatt Yles text om vikten av tydlighet och källkritik. Därför är det så förvånande att Marko inte nämner att han använder kriminellt belastade extremister som experter i sin så kallade granskning. Vem vet, kan det vara så att han är på samma våglängd med dessa. Projicering av egna sämre drag på en motgrupp, dålig affektkontroll, intresse för simpla våldsgrenar och en psykisk ekvivalens som sammanför ett fenomen med hans påståenden om det är tendenser här. Därför kan han inte analysera likheter mellan extremister. Han kan bara peka ut de andra. Den simpla dikotomin i vänster och höger på den politiska skalan får honom att tro att vissa individer, kanske i synnerhet han själv, är något av antinazist eftersom han kan beskriva nazister på ett adekvat sätt. Det här räddar honom inte. Nazisterna kan beskriva honom mycket väl med sina egna drag. Angående nazism utsätts han inte för "guilt by association". Han är snarare "associated by personality and opinion". Ekonomisk nationalism försvaras, samtidigt som den globala frihandelns faror lyfts fram. Mycket Olli Immonen där.

Marko Hietikko kunde ändå ha en roll på Yle. Konstigt att ingen använder Eurovision Song Contest som en arena för experiment. Vore inte ett bidrag från Marko Hietikon Päiväunet något? I alla fall en ytterligare chans för Linnea Portin att missuppfatta budskapet.

Tack!

Ett antal framtida kaffebjudningar lär inte bli av. Men tack för att ni besökte. Det här blev för långt. De nämnda personerna ska också ha ett stort tack. Utan er hade det här inte varit möjligt. Att delar av verkligheten överträffar mardrömmen gör att ingen av oss behöver gråta in sömnen i natt. Tack!