Hbl-journalisten, och numera även pjäsförfattaren, Jeanette Björkqvist har skrivit manuset till föreställningen Kvinna till salu. Här handlar det om dokumentärteater, vilket innebär att bidraget i bästa fall är dubbelgarderat mot kritik. Skulle något saknas i kreativitet kan man hävda det dokumentära i inslaget och är man bara kreativ med sanningen är verket givetvis fiktivt. Men kreativiteten och sanningen är offer i den begreppsfusion som ger att en prostituerad kvinna är till salu, trots att hon som inhandlat gods går sin väg efter förrättat ärende.
I Hbl:s scoop för söndagen (16.2) hittar vi således ett mittuppslag som tidningens journalist Pia Ingström ägnat tidningens journalist Jeanette Björkqvist. Rubriken är När din hjärna slutar att fungera och förbereder den läsare som är bekant med Hbl på en konfessionell berättelse av Björkqvist. Man blir inte helt besviken. Artikeln ska handla om människohandel, men som huvudperson lyfter Björkqvist fram en kvinna som frivilligt kommit till Finland för att ordna upp sin ekonomi genom att sälja sex. Den företagsamma kvinnan ådrar sig en arbetsskada i form av defekt slutarmuskel. Det måste vara någon annans fel.
För Björkqvist, liksom för så många vänstermänniskor och feminister, är behovet att ordna ekonomin alltid förknippat med yttre tvång. Därför sätter hon inte huvudvikten på det faktum att kvinnan varit utsatt för sexuella övergrepp i barndomen, något som är väldigt vanligt bland prostituerade och kvinnliga porrstjärnor utan att Björkqvist fördömer porren. I stället måste vi se till fördelningspolitiken. Björkqvist ser lösningen:
"Människohandeln hänger samman med den stora strukturen, med enorma skillnader i hur resurser och trygghet fördelas i världen och i samhället".
Den största gemensamma nämnaren för prostituerade är ett kärlekslöst hem, inte ett fattigt hem. För manliga fångar är det en faderlös familj, inte en fattig familj. Varifrån kommer då den envisa föreställningen om att det är någon som fördelar resurser över huvud taget, att det görs på ett orättvist sätt och att en jämnare fördelning löser svåra personliga problem? Vi går till slutarmuskeln. Häng med!
Enligt Sigmund Freud genomgår människan i sin psykosexuella utveckling den orala och anala fasen för att slutligen, om vi hoppar över några latensperioder, inta den genitala positionen. I den orala fasen saknas adekvat differentiering av subjekt och objekt. I den anala fasen har barnet ett behov av att vara tillräckligt trots aningar om de privilegier föräldrarna har och i den genitala fasen har barnet insett att man förlorar kampen i den anala fasen, varför en idealisering av genitaliteten hos föräldern av samma kön och senare mogenhet leder individen till egna objekt eller åtminstone bort från den anala fasen.
Ibland kan människan bli kvar i den anala fasen livet ut. Som en förklaring ges en "förförisk" moder som lurar sin son att tro att han är komplett utan manlig kapacitet. Han får givetvis snabbt erfara att den inte lika snälla fadern har rättigheter han själv inte har och att den kärleksfulla modern varit honom bittert otrogen med fienden. Den lilla flickan kan ha problem med att identifiera sig med modern som får mer än hon själv av en fader hon beundrar mer än modern gör. Viljan att rätta till läget kan leda till en strävan att få faderns makt. Lösningen för både pojken och flickan ligger i en förminskning av alla och reducering av skillnaderna då den verkliga möjligheten att nå föräldrarnas nivå självfallet saknas. Den anala fasen stärks, riskerar att bli permanent och intar ett försvarsläge genom att tolkas som överlägsen den genitala fasen. Inställningen till verkligheten blir en irrationell perversion.
Den här symboliska utveckling beskriver den analsadistiska pervertikerns behov av att senare jämställa alla störande skillnader. Faderns lag som säger att reglerna är samma ska reduceras till barnets krav på lika utfall utan förmåga. Moderns krav på behovstillfredsställelse mot belöning ska förvandlas till automatisk rätt till kärlek med inflytande, respekt och kvoter till toppjobb. Då det genitala står för differentiering, innebär det anala jämställdhet. Bèla Grunberger har beskrivit det anala som ett digestivt system. Han talar om;
"fragmentation of ingested food and its degradation into less and less differentiated elements, which progressively lose their former peculiarities, and forming finally a homogeneous mass, the faecal bolus"
För att dölja fusionens huvudsakliga produkt måste jämställdheten poleras. I analsadistens egokosmiska värld av perversioner finns inga ekonomiska skillnader, inget kön, ingen avundsjuka. Uniformiteten härskar och som hos SS-soldaten är skitstöveln blank. Vid den enfärgade regnbågens ände väntar en förgylld kruka exkrement. Tack igen!
